Tullus, innan vi kom…

Gården uppfördes kring 1915–1920 av min farmors far. Min farmor växte upp på gården och bodde där tills hon gifte sig och flyttade ca en mil bort. På gården byggdes bland annat en ladugård tänkt för en mjölkkobesättning. Gården drevs som jordbruk av farmors föräldrar tills ca 1950talet då de blev pensionärer. Gården brukades därefter av arrendatorer och när farmors föräldrar flyttade till pensionärsboende stod mangårdsbyggnaden tom, något som innebar att kakelugnar och spegeldörrar finns kvar. Marken har såvitt jag vet aldrig besprutats eller konstgödslats.

Skogen som ligger kring gården, är eller i alla fall har varit, en ren produktionsskog, med kalhyggen, återplantering och inga större naturvärden.

1983 köpte mina föräldrar gården. Då var det många träd kring huset och solen lyste inte på huset förrän på sen eftermiddag. En hel del träd fälldes på tomten och sedan dess har vi också avverkat en skog nedanför gården. Det är lite tungt att tänka på den skogen, den var fylld av stora träd men ändå lyste solen ner på markfloran och våra underbara rid-stigar. Nu är den borta, men vi har fjällutsikt och sol hela dagen, något som kompenserar en del.

Odlingar fanns på baksidan av huset och även rabatter ritade av någon på hushållningssällskapet och anlagda av en trädgårdsmästare. Till stor del finns de fortfarande kvar. Som vi nämner i vår design så är vinden från väst stark och kall, den tar sats från fjällen, och gör att få växter trivs på framsidan av huset. Med andra ord – det finns utvecklingspotential.